Promenerade till skolan i förmiddags, framme vid första bron stannar jag upp och blir stående. Ljusnan va vacker som få gånger förr. Kan bara minnas två gånger jag sett Ljusnan så grann, men nu är inte luften ljummen, blåsten kylde ordentligt där jag stod ensam på bron med tusentals färger runt omkring mej och Whiskey Lullaby i öronen. Allt det fick mej att fundera på en hel massa saker på väg till skolan och aldrig förr har det nog tagit sån tid att ta sig dit.

Vad jag kom fram till är för djupt för att skriva här, men jag skulle gärna vilja uppmana alla som nångång krossat, trampat och tynat mitt hjärta att snällt be om förlåtelse och lämna tillbaka diverse delar så att det fungerar problemfritt igen. Jag vill känna kärlek...på riktigt igen, men det är svårt med ett icke komplett hjärta.

She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby.

 

Ohh

29 september 2008 21:11

När kampen är över. Känslorna kommer, växer trycket över bröstet starkare, starkare.
När ska det sluta, ska jag explodera!? Är det bara sekunder, minuter kvar? Det enda som räddar - finns i en liten sten, ett minne vackrare än en droppe vatten som ger ringar på en blixtklar vattenyta.
Att bli sedd för den man är - utan skal, naken avklädd är underbart men skört, hjärtan kan skadas, trasas sönder - det som värre är, rädslan för att det ska ske igen.
Varför är det då så att man utsätter sig igen? Eller gör man det? Söker sig lyckan efter en? Är man för rädd för att leva?

Och även om natten var så vacker, var glittret - avspeglingen i ögonen oförglömlig.
En glädje. En lycka. Något att sakna - mycket.

And I never meet anyone quite like you before.

 

Jonathan

30 september 2008 15:33

Kolla nu kommenterar jag ju. Lök är lök och kommer aldrig igen

 

Killen

30 september 2008 21:17

Om jag reparerar ditt hjärta kanske du kan älska mej och gör mej till världens lyckligaste man!?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag hamnade jag bakom två tjejer i typ 17 års åldern på bussen. Dom va i den där åldern då många tjejers hjärnor förvandlas till ett stort rosa hubbabubba, tills dom en dag vaknar och inser följande: 1. Jag va inte vuxen 2. Jag va inte så smart och ...

Jag börjar bli sjukt trött, eller är det sjukt att vara vansinnigt trött? Om klockan är 23.41 och föregående natt spenderades vaken kan det knappast anses vara sjukt att vara trött nu. Men humöret är bättre, mycket tack vare en skogssväng i trevlig...

Jag har hamnat på kant med mej själv, men jag har iaf köpt hem ströbröd.   Fick just ett sms och vad ser jag!? Inkorg 666 meddelanden. Lika bra att lägga sig och dra täcket över huvudet för den här dagen kan omöjligt bli bra. Jag har hur som he...

Eftersom att blogga verkar vara så 2009 och alltså helt ute nu ser jag det som ett ypperligt tillfälle att vara tvärtemot..som vanligt alltså.   Dessutom är det ju ett perfekt tillfälle för människor som slänger ur sig kommentarer om mej i stil m...

Jag flyttar... det är inte därför jag uppdaterar min blogg, men jag skyller på det ändå :)...