Jag är värdelös på den här sysslan..dvs att blogga. Använder ursäkten att jag inte hinner, och när jag väl sätter mej och ska blogga tycker jag att det absolut inte händer nåt i mitt liv. Hur går det ihop?

Idag ska jag iaf iväg och förhoppningsvis laga bilen, egentligen hoppas jag att det tar ett tag att laga den, typ 3 veckor. För då blir jag helt enkelt tvingad att gå överallt och kan i sin tur kalla det för träning och vips så har jag kommit igång med träningen igen.

I morgon blir det raka motsatsen mot träning. Jag och mina pojkar ska nämligen avnjuta en brakmiddag hemma hos dårarna Ekelund..det ska bli riktigt trevligt.

Kanske skriver nåt om det, för då kan jag ju inte komma undan med att ingenting händer i mitt liv.

Nu ska jag gå och hänga upp valparna i taket så att dom slutar brottas med varandra..kanske kan jag tom ratta in nån ny kanal på tvn med hjälpa av Majas paraboltratt.

Fuck you radiotjänst

Först blev jag så glad över att det fanns lussebullar, så jag råkade äta 3 stycken på rekordtid utan att reagera, mådde lite illa bara. ca 7 minuter senare frågar Jennie om jag vill äta lunch med henne, tryckte i mej en macka och en stor Mer och mådde lite mer illa, ca en halvtimme senare ringer Andres och frågar om jag ville följa han och Matte på tårtbuffe...Jag mår riktigt jävla ap illa nu. Just därför ska jag åka till Nilsvallen och äta middag..

uppföljning kommer för dom som inte är känsliga

Nämligen att det är fredag idag!

Jag är förkyld och behöver helg för att bli frisk igen, om jag någonsin kommer att bli frisk igen..

Helg betyder iaf sovmorgon, om jag inte får för mej att åka hem över helgen och våldgästa ett 50 års kalas som går av stapeln för Fru Stenklyft. Skulle verkligen sitta på sin plats att träffa min älskade Tiffany och dra fingerkrok, basta, sätta ett och annat krokben och sen återvända totalt blåslagen, nöjd och kanske en aning sliten till Sveg igen.. För inte fan spottar vi i glaset.

Just nu känns det som att livet är som att stå på en busshållplats och vänta i spöregn, när man iaf har missat bussen utan att veta om det själv.

I can’t sleep tonight
Everybody saying everything’s alright
Still I can’t close my eyes
I’m seeing a tunnel at the end of all these lights
Sunny days
Where have you gone?
I get the strangest feeling you belong
Why does it always rain on me?
Is it because I lied when I was seventeen?
Why does it always rain on me?
Even when the sun is shining
I can’t avoid the lightning
Oh, where did the blue skies go?
And why is it raining so?
It’s so cold
Why does it always rain on me?
Why does it always rain...




[totalt ego ]

Jag är rik..på vänner.

Jag vet inte hur jag med ord ska kunna tacka er för att ni finns!

Telefonen har gått varm idag, och tur va det! Ingen nämd, ingen glömd.

JAG ÄLSKAR ER!

Har blivit utmanad av Maria & Jörgen: http://plumbergirl.bloggagratis.se/ http://pardeman.bloggagratis.se/

Reglerna är följande:

* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.

* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.

* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg

Okay, lets move on:

- Jag fryser konstant men har trots det alltid en längtan till norr, kylan som biter i kinderna, mörker, massor med snö och norrsken.

- Jag klarar inte av att nån petar i min navel, då får jag för mej att det är små fåglar som pickar efter brödsmulor där och måste kräkas av känslan.

- Jag klara inte av mejeriprodukter som börjar närma sig bäst före datumet.

- Drömmer konstant om att äga ett riktigt vrålåk.

- Lider av total avsaknad av lokalsinne, vilket har ställt till det ganska rejält ett par gånger.

- Jag är rädd för att byta glödlampor.

- Jag har inte 7 vänner som bloggar som jag kan utmana.

Tack! 

Eftersom jag är så fruktansvärt sjuk..Igen! så tyckte förmodligen Pettson att han va väldigt snäll när han lämnade en fet råtta utanför min altandörr som en liten krya på dej present. Snällt kan man ju tycka, men nu är det ju inte bättre än att jag har en starkt utvecklad gnagarfobi.

Först tänkte jag att råttjäveln får ligga kvar och snöa över och förhoppningsvis har jag bytt lägenhet när den tinar fram lagomt till april, men vid en eller två närmare eftertankar kändes det ganska vidrigt. Precis när jag håller på att gå igenom min telefonbok sätter tjurskallen "jag kan minsann klara mej själv Putte" in. Jag vill ju inte direkt framställas som en fegis, för kommer det ut på byn så är man ju körd. Så jag vandrar iväg till mitt förråd, sjuk och jävlig och kastar mej in där med livet som insats. Dagens fynd i förrådet blev en gardinstång, en gammal gaffel och en rulle silvertejp. I san Macgyver anda bygger jag ihop ett förflyttningsverktyg för hälsofarliga avfall, dvs gnagare. Starkt övertygad om att råttan minsann inte skulle ligga kvar på min altan som jag betalar dyra pengar för lyckades jag tillslut med mitt uppdrag. Där kan vi snacka blod, svett och tårar, men nu så här i efterhand är jag mäkta stolt över mej själv och tanken som malde runt i mitt huvud som en cementblandare under själva uppdraget -snälla gud låt ingen se mej, är som bort blåst. Putte är en väldigt händig människa emellanåt!

Jag hör applåder :)

I morgon är det fredag..på fredagar lagar Hassan mat åt mej, han är snäll han. Som tack för att han är så snäll ska så ska jag träna han på att stava och kanske även bygga om den där hämta ut pizzan ur ugnen spaden till nåt lite modernare

Det är lite så jag känner det. Halsen gör lite sådär lagomt ont, det töar ute och ibland far det en sån där lyckokänsla genom kroppen. Ni vet när det känns som det ser ut när man släpper ner en brustablett i ett vattenglas!?

Kanske känner jag sån lycka för att jag och alla mina vänner överlevde halloween...alla förhållanden överlevde också om jag inte missat nåt.

Vilken jäkla kväll, jag skulle inte göra om den om jag fick chansen, men när jag ser tillbaka ser jag det komiska i allt och kan inte låta bli att skratta lite. Rallarsvingar och brännvin..tydligen åkte jag taxi som en dåre fram och tillbaka oxå. Mer och mer av hockeyutrustningen åkte av och ersattes med ett par pilotbrillor. Kom hem blåslagen, lätt köldskadad, tokberusad  och efter mycket om och men så hittade jag min borttappade Elvis och kunde sova gott... kär och jävlig