Eftersom jag är så fruktansvärt sjuk..Igen! så tyckte förmodligen Pettson att han va väldigt snäll när han lämnade en fet råtta utanför min altandörr som en liten krya på dej present. Snällt kan man ju tycka, men nu är det ju inte bättre än att jag har en starkt utvecklad gnagarfobi.

Först tänkte jag att råttjäveln får ligga kvar och snöa över och förhoppningsvis har jag bytt lägenhet när den tinar fram lagomt till april, men vid en eller två närmare eftertankar kändes det ganska vidrigt. Precis när jag håller på att gå igenom min telefonbok sätter tjurskallen "jag kan minsann klara mej själv Putte" in. Jag vill ju inte direkt framställas som en fegis, för kommer det ut på byn så är man ju körd. Så jag vandrar iväg till mitt förråd, sjuk och jävlig och kastar mej in där med livet som insats. Dagens fynd i förrådet blev en gardinstång, en gammal gaffel och en rulle silvertejp. I san Macgyver anda bygger jag ihop ett förflyttningsverktyg för hälsofarliga avfall, dvs gnagare. Starkt övertygad om att råttan minsann inte skulle ligga kvar på min altan som jag betalar dyra pengar för lyckades jag tillslut med mitt uppdrag. Där kan vi snacka blod, svett och tårar, men nu så här i efterhand är jag mäkta stolt över mej själv och tanken som malde runt i mitt huvud som en cementblandare under själva uppdraget -snälla gud låt ingen se mej, är som bort blåst. Putte är en väldigt händig människa emellanåt!

Jag hör applåder :)

I morgon är det fredag..på fredagar lagar Hassan mat åt mej, han är snäll han. Som tack för att han är så snäll ska så ska jag träna han på att stava och kanske även bygga om den där hämta ut pizzan ur ugnen spaden till nåt lite modernare