Eftersom jag är så fruktansvärt sjuk..Igen! så tyckte förmodligen Pettson att han va väldigt snäll när han lämnade en fet råtta utanför min altandörr som en liten krya på dej present. Snällt kan man ju tycka, men nu är det ju inte bättre än att jag har en starkt utvecklad gnagarfobi.

Först tänkte jag att råttjäveln får ligga kvar och snöa över och förhoppningsvis har jag bytt lägenhet när den tinar fram lagomt till april, men vid en eller två närmare eftertankar kändes det ganska vidrigt. Precis när jag håller på att gå igenom min telefonbok sätter tjurskallen "jag kan minsann klara mej själv Putte" in. Jag vill ju inte direkt framställas som en fegis, för kommer det ut på byn så är man ju körd. Så jag vandrar iväg till mitt förråd, sjuk och jävlig och kastar mej in där med livet som insats. Dagens fynd i förrådet blev en gardinstång, en gammal gaffel och en rulle silvertejp. I san Macgyver anda bygger jag ihop ett förflyttningsverktyg för hälsofarliga avfall, dvs gnagare. Starkt övertygad om att råttan minsann inte skulle ligga kvar på min altan som jag betalar dyra pengar för lyckades jag tillslut med mitt uppdrag. Där kan vi snacka blod, svett och tårar, men nu så här i efterhand är jag mäkta stolt över mej själv och tanken som malde runt i mitt huvud som en cementblandare under själva uppdraget -snälla gud låt ingen se mej, är som bort blåst. Putte är en väldigt händig människa emellanåt!

Jag hör applåder :)

I morgon är det fredag..på fredagar lagar Hassan mat åt mej, han är snäll han. Som tack för att han är så snäll ska så ska jag träna han på att stava och kanske även bygga om den där hämta ut pizzan ur ugnen spaden till nåt lite modernare

Det är lite så jag känner det. Halsen gör lite sådär lagomt ont, det töar ute och ibland far det en sån där lyckokänsla genom kroppen. Ni vet när det känns som det ser ut när man släpper ner en brustablett i ett vattenglas!?

Kanske känner jag sån lycka för att jag och alla mina vänner överlevde halloween...alla förhållanden överlevde också om jag inte missat nåt.

Vilken jäkla kväll, jag skulle inte göra om den om jag fick chansen, men när jag ser tillbaka ser jag det komiska i allt och kan inte låta bli att skratta lite. Rallarsvingar och brännvin..tydligen åkte jag taxi som en dåre fram och tillbaka oxå. Mer och mer av hockeyutrustningen åkte av och ersattes med ett par pilotbrillor. Kom hem blåslagen, lätt köldskadad, tokberusad  och efter mycket om och men så hittade jag min borttappade Elvis och kunde sova gott... kär och jävlig

Börjar känna att nu får det vara nog på den här skiten..dessutom ska jag ta mej in i en klänning om en vecka. Så i morse hade jag beställt väckning av han som är snickare och kliver upp alldelens för tidigt..iaf när han sover med mej..kl 5.15 närmare bestämt. Ringde genast upp min vapendragare och nässprays kollega och iväg bar det. Ja det kanske inte gick så fort eftersom mitt ben mådde lite sådär efter att en grymt snygg tatuering flyttade in där igår, men runt broarna kom vi iaf. Trots flera erbjudanden av han som är snickare att han kunde ge oss lift runt så va det klart mycke snabbare.

Iaf så riktigt såg man hur mycke smalare och snyggare vi blev efter den rundan..nästa lördag är vi snyggast i stan, ja lr sveg iaf.

Idag kan jag med stolthet säga att jag skött maten. Började ju så bra med träning och framför allt maten som är ett evigt besvär att sköta. Men min bästa Tompis kompis slog näven i bordet och sen blev det ordning på det hela..tills dödsbeskedet..vet knappt vad jag ätit och om jag ätit sen dess.

Men idag kan jag faktiskt skryta med att jag åt frukost med Knutte, lunch med Hej-Leif, och middag med Knutte och han som va värd att bli bjuden på middag.

I morgon ska jag lägga mej under nålen....det kommer bli grymt!

Jag vill ha i morgon NU!

Men å andra sidan är det mycke jag vill som jag inte får

Sjukt många som läser min blogg...och värdelösa på att kommentera är ni :p

Har faktiskt ingen lust att skriva nåt idag.. Det mesta känns tungt just nu. Jag går mest omkring i en dvala och låtsas att döden inte finns. Men nog fan finns den det är jag ju fullt medveten om. Blomman i den fina blomkrukan som jag köpte är tex väldigt död, inga livsuppehållande åtgärder i världen skulle kunna rädda den. Men å andra sidan bryr jag mej inte om den.

Frågan jag ställer mej när döden ibland dyker upp som verklighet ur min förnekande bubbla är..Hur ska jag klara mej igenom det här??

Det är tur att dom finns, dom som kallas vänner men som jag skulle vilja kalla livsviktiga. Helt underbara är dom iaf. Även om jag intalar mej att ingen förstår hur ont det gör, så finns dom ändå här.

Jag har nu varit vaken sen den 14/10 kl 6.00, allt börjar bli suddigt och det gör inte bara ont i hjärtat utan i hela kroppen. Valparna har åkt hem, jag har fått tagit ut mej ordentligt, fått massor av närhet och en kall. Nu tänker jag sova..fråga mej inte hur länge 

Tror ni inte på fan att idag när jag stod och diskade efter middagen kommer en bananfluga och flyger förbi mitt framför näsan på mej........

Och tack gud för det!

Jag är så otroligt trött, kan bero på att jag va barnvakt i går till dom små knattarna Maja och Prince. Eftersom deras husse har stora förhoppningar om att dessa två ska bli framgångsrika björnjakts hundar så gjorde ju jag såklart mitt bästa för att uppfostar dom till två renodlade jakthundar. När dom igår lämnade mitt hem så hade dom tex lärt sig hur otroligt skönt det är att sova i soffan, vilken bra utsikt det är från tvrums bordet, att mat det är köttbullar och Hill's och inget annat, är man lite ledsen så får man sitta i knä vid matbordet och att rosa är den finaste färgen.

Så jag tror starkt på att dessa två kommer att göra succe i skogen och att Jens inte kommer att bli de minsta nervklen i fortsättningen :)

Mitt bland pinkpölarna åt jag, Jennie och Jonte middag..fin fin räksallad för oss hälsomedvetna och tjockis mat för Jonte. Sen kom Jens och helt plötsligt satt även Nicke i vardagsrummet..så då blev det till att duka fram fika. Man bjuder ju på godaste kaffet i stan här :)

Av nån anledning kom jag och Jennie på att vi skulle ta ett vinglas..det blev en flaska vin. Sen tog den slut och vi skulle ta varsitt litet glas baja-päron..det blev typ en flaska. Men men vi löste den här lilla tisdags fyllan med att vinet hette Prins Oliver (där fick vi ju in både Oliver och Prince) och om man döper om baja päron till Maja päron så fick vi in Maja i fyllan också. Alltså, vi drack ju bara det där för att vi tycker om Oliver, Maja och Prince så mycket. Ähh jag vet inte, men av nån anledning lät det väldigt vettigt just då.

Sen vill jag utfärda en liten varning om blomman som står i mitt köksfönster..ät inte, jag upprepar ÄT INTE bären som växer på den. Jag har nu provat det och kommer inte att använda dom till matlagningen det är ett som är säkert iaf. Nästa gång är det Jennie och Jontes tur att smaka en ärta var från ärt blomman...jag lämnade den åt er mina kära vänner :)

I dag borde jag köpa en trisslott eftersom jag under min lilla ångest promenad lyckades kliva på ett bananskal utan att halka och slå mitt lilla huvud som redan är ont pga att Hej-Leif fick ett mindre utbrott och smällde på mej.

Frågan är ju hur mycke man ska ta alltså!? Nu djävlar är det jag som ska lägga ut bananskal lite överallt så att speciellt utvalda personer kommer att göra en prakt vurpa. Och ni som snart kommer att inbjudas till en liten flygtur vet precis vilka ni är ;) Hämden är ljuv...sen kommer det vara jag som är bestämmer.

Jag kan knappt vänta tills världen är min..